wpe15.jpg (6103 bytes)

Släktforskning är jakten på en svunnen tid                          
Släktforskning, släktforskning, släktforskning, släktforskning, släktforskning, släktforskning, släktforskning, släktforskning

                   

© Camilla Dufva 2005
Senast uppdaterad

E-mail:
dufva.camilla@telia.com

Innehåll
Home
Att Släktforska
Kyrkböcker
Arkiv
Arkivering
Släktnamn
Föreningar
Emigranter
Mikrokort
Bibliotek
Andra släktforskare
Boklista  

Släkten
Namnregister
Ortsregister
Camillas antavla
Tonys antavla
Trulsås Släktförening
Långaryds släkten
Fotografier
Efterlysningar
Presentation
Gästboken


Camillas hemtrakt
Västergötland 
Lerum
Risveden
Bergum
Långared
Ale
Jonsered
Vättle härad
Alingsås


Texter
Där skogen måst vika för yxan
Farstoter
Nödår och missväxt
Medeltidens vägar

Historia
Historia
Medeltiden
Vasatiden
Stormaktstid
Frihetstiden
Frederna och tronföljden
Sveriges nyare historia



                 
 

  

 

 

Besök sedan
2006-03-01

 

 

 

  holme.jpg

Bondens bostad

   I Västsverige förekom under perioden 1600- 1700-tal enkelstugor för flertalet och parstugor för de mera välmående – båda fallen låga, omålade, grå byggnader. Enkelstugan innehöll ett stort rum samt en mindre kammare, ibland också en liten förstuga. Det stora rummet – stugan – brukade innehålla en eldstad med kraftig spismur, ett bord med väggfasta bänkar, några sängar för husbondfolk, barn och dräng/piga. Bonden med helt hemman kan ha bott i en parstuga med två rum på ömse sidor om förstugan och kammare. I det ena rummet fanns eldstad, och där bodde man. Rum nummer två fick från 1700-talet också eldstad och användes enbart vid festliga tillfällen och där emellan som förråds rum.hos välbeställda tillkom ofta en ytterkammare och övervåning. I centrala Sveige hade ännu vid sekelskiftet 1900 minst en tredjedel av manbyggnaderna parstugans grundform. I härbet förvarades kläder, husgeråd, spannmål och mat.Idag, då månghussystemet upphört är de äldre gårdstyperna sällsynta med undatag av den västsvenska typen och den skånska fyrkantsgården.

Allmogebebyggelsens utseende växlar med den lokala tillgången på material och traktens byggnadstradition.

 Lantbebyggelsen i Sveige är i huvudsak uppfört på traditionellt sätt med knuttimrade manbyggnader. Inom ekens utbredningsområde byggde man gärna i skiftesverk. Metoden kom ur bruk mot 1800-talets slut. Stavkonstruktion har haft en blygsam användning, mest i västra Sveige. korsvirke har sin tyngdpunkt i Skånes landsbygd men når längre mot norr i stadmiljö. Natrusten förekommer mest på Öland och Gotland.

 Vid 1800-talets mitt medförde de nya ångsågarna god tillgång på bräder. brädhus i olika stolp-, plank- och regelkonstruktione började nu uppföras och timmerhus panelslogs.
 Den för Sverige så typiska rödfärgen började komma i bruk på landsbygden vid 1700-talets mitt. Tidigare var husen naturligt grå. I de fattigare norrländska bygder slog rödfärgen igenom först omkring 1900.

 Större delen av landet har haft månghussystem, dvs en byggnad för varje funktion. Undantag finns i södra och västra Sverige, där flera utrymmen samsats under samma tak.