Pesten:
Pesten är den sjukdom som människor fruktat allra mest. Från mitten av 1300-talet till början av 1700-talet dog fler människor av pesten än alla världshistoriens krig tillsammans. Den mest kända epidemin var digerdöden (diger = stor ett annat namn var svarta döden) under 1300-talet då 25% av Europas invånare, cirka 25 miljoner människor, omkom. I Sverige beräknas att digerdöden dödade 200.000 människor. Sverige hade vid denna tid drygt 500.000 invånare.
 Digerdöden kom till Europa från Krim i Svarta havet. Via ett italienskt skepp från Krim fördes smittan till staden Messina på Sicilien hösten 1347. Därefter vandrade digerdöden norrut och våren 1348 drabbades Florens. Samma år spreds pesten vidare över större delen av Europa. Paris drabbades mycket hårt.
 Pesten kom till Skandinavien 1349 med ett Hansa skepp, som drev i land vid Bergen, Norge. Under de kommande 6 månaderna förlorade Norge ca: 30% av befolkningen. Följande år, 1350, drabbades Sverige lika hårt.
 Pesten har även drabbat Sverige även under 1400- och 1500-talen samt 1600-talets första hälft. Enbart under 1500-talet drabbades Sverige av ett dussintal epidemier. Den sista stora epidemin härjade åren 1710-1713. Den började i Stockholm hösten 1710 därefter spreds den vidare i landet.
 Pesten drabbade alla samhällsklasser, men de fattiga drabbades allra värst. Dålig hygien, trånga, smutsiga bostäder, dåligt med mat etc. var viktiga orsaker. Mesta drabbades barnen. Smittämnet överfördes från människa till människa, t.ex. vid samtal eller besök hos en insjuknad. Till och med kunde smittan spridas genom beröring av föremål som tillhört en pestsmittad.
 Smittämnet finns hos råttor och överförs till människan genom loppor. Inkubationstiden är 3-7 dagar, och sjukdomen börjar med hög feber, frossbrytningar och huvudvärk. Det utvecklas först en lokal sårinfektion på platsen för ett loppbett, varefter smittämnet sprids och orsakar en lymfkörtelsvullnad (böld); De drabbade fick stora bölder under armarna, på halsen och i ljumskarna, hög feber, andningssvårigheter, blodhosta och en vidrig andedräkt. Beroende på hur de sjuka drabbades kallades pesten för böldpest, blodpest eller lungpest. De böldpest drabbade hade ca: 50% chans att överleva, för de övriga typerna av pest var dödligheten så gott som 100%
 Den bakterie som orsakar pesten, Yersinia pestis, upptäcktes 1894. Denna bakterie sprids bla genom den svarta råttan, Rattus rattus. Egentligen är det bakteriens värddjur, pestloppan (Xenopsylla cheopis), som sprids med den svarta råttan.
Efter 1700-talet blev det sällsynt med pestepidemier i Europa. En av anledningarna var att den bruna råttans utbredning trängde undan den svarta råttan.

 Smittkopporna:
1700-talet var smittkoppornas århundrade i Sverige. Åren 1749 - 1800 dog 270.000 personer av sjukdomen. Smittkoppor var en infektionssjukdom orsakad av variolavirus. I Europa beräknas cirka 60 miljoner människor ha omkommit i smittkoppor under 1700-talet . Smittkoppor var liksom mässlingen en oerhört smittsam sjukdom. Dessa båda sjukdomar förväxlade man ofta förr. Det var i första hand barnen som angreps.
Under Gustav III:s första regeringsår 1771 blev det svår missväxt i vårt land. Värmland och Dalarna var de landskap som drabbades värst. I missväxtens språ följde hungersnöd och det beräknas att omkring 70 000 människor svalt ihjäl eller dog i den svåra sjukdomen rödsot. Orsaken till sjukdomens våldsamma spridning var att de svältande människorna åt olämplig föda. Den kunde bestå av bark, agnar, söderskuren halm, sågspån eller krossade ben. man kände inte heller till att sjukdomen var smittosam. Därför förekom mycket allmänt att släktingar och grannar hälsade på hos de sjuka och därigenom blev smittade.
Barndödligheten var under Gustav III:s tid skrämmande stor. Varje år dog i genomsnitt 400 barn av 100 under första levnadsåret. Smittkopporna krävde på den tiden många offer bland barnen. En annan smittsam sjukdom var kikhosta. Även i den sjukdomen avled många barn.
Ute i bygderna fanns varken läkare eller sjukhus och man fick därför söka reda sig själv efter bästa förmåga. Medicinen tillverkades i hemmen efter gamla recept och huskurer. Mot kikhosta användes t ex enbär. Dessa kokades i mjölk, som dracks sedan bären silats ifrån. För att bota magknip ordinerades saft av groblad. Tandvärk bolades med snus eller salt invirat i en trasa, som pressades ner i den sjuka tanden. En person som insjuknat i gulsot, skulle äta gult silke, sönder klippt i små bitar, tillsammans med mjölk.
En ny hungersnöd drabbade folket åren 1783-1784. Vintern var mycket sträng och ännu i juni låg isen kvar på insjöarna. Återigen tvingades många människor att äta bröd bakat av bark och halm, ben och agnar. Ute i socknarna sökte man skydda sig mot hungersnöden genom att bygga sockenmagasin. Under goda år lämnade bönderna säd till magasinet, som blev liksom en sparbank. Där kunde de sedan låna brödsäd, när det blev missväxt.

1778- Smittkoppsepidemi.
1796 Edward Jenner, England, smittkoppsvaccinet

Sjukdomen gav influensaliknade symptom som huvudvärk, feber, ryggont, kräkningar och diarré. Den drabbade fick rodnader i huden och sedan kom utslagen. Dessa utslag utvecklades till vätskefyllda blåsor, senare fyllda med var. Klarade patienten de två första veckorna överlevde han i regel, dock ofta blind, döv eller skallig och för resten av livet plågad av de framträdande kopparärren. Utvecklades svarta koppor (inre blödningar) dog praktiskt taget alla patienter.
Den engelske "läkaren" Edward Jenner framställde ett smittkoppsvaccinet som kunde användas som förebyggande behandling. Mjölkerskor som smittats av kokoppor klarade sig undan att bli sjuka av smittkoppor. Från lymfan från en kokoppsmittad mjölkerska tillverkade han en vätska som han kallade vaccin (av latinets vacca = ko). Den första vaccineringen gjorde Jenner den 14 maj 1796. Då vaccination var betydligt mindre riskfyllt än koppympning blev den snabbt accepterad. Den första vaccinationen i Sverige gjordes den 23 oktober 1801. År 1816 lagstiftade Sverige som första land i världen att alla barn under två års ålder skulle vaccineras mot smittkoppor. Sedan vaccin mot smittkoppor på 1790-talet tagits fram i England, började man i Stora Lundby år 1805 vaccinera barn mot sjukdomen. Vaccineringen fick också effekt, genom att antalet smittkoppsfall minskade betydligt. Det kom dock att dröja länge innan vaccineringen blev allomfattande. Smittkopporna återkom därför långt in på 1800-talet om än i minskande omfattning.

 1700-talets sjukdomar och död i Stora Lundby :
År 1749 var invånarantalet i Stora Lundby 801. år 1750 föddes 26 barn i Stora lundby, medan antalet döda personer var 31, varav 20 barn under 10 år. "Koppor varit gängse mest emot hösten", skriver prästen. Av smittkoppor dog 13, medan fem barn avled av "okänd barnesjuka".
År 1754 hade invånareantalet stigit till 789 i Stora lundby. år 1764 orsakade "hetsig sjukdom och fråssan" många dödsfall, om hösten samma år utbröt en rödsotsepidemi, varav 8 skördades, medan 11 dog av "bröstsjuka och lungsot" och 6 uppges ha dött av "mag- och bukref". 1767 på hösten grasserade kopporna.
År 1770 föddes 20 och avled 30. nio dog av rödsot.
År 1772 var antalet födda barn 25 och de dödas antal 27. "Mässling om våren och kikhosta om hösten har prlågat barnen, annars ingen betydande sjukdom grasserat" skrev prästen.
År 1773 dog 42 och föddes 24. "Rödfeber och rödsot hava grasserat större delen av året samt koppor vid slutet". 15 uppges ha avlidit i "hetsig sjukdom och brännesjuka". år 1775 är folkmängden 844.

 1800-talets sjukdomar och död i Stora Lundby :
Folkmängden var år 1805 1043. Detta år hade man börjat vaccinera barn mot smittkoppor.
År 1808 föddes 40 barn, men antalet döda blev så högt som 47, varav 22 barn under 10 år.
1819 kom en mässlingepidemi, som tog 24 offer och dödsiffran det året blev 42, varav 28 var barn under 10 år. Invånareantalet var 1078.

 Rödsot/dysenteri : En annan fruktad sjukdom var rödsot eller dysenteri som den kallas idag. Rödsot är den dåliga hygienens oskiljaktiga följeslagare. Våldsamma rödsotsepidemier rasade i Sverige under Gustav IIIs tid. Åren 1773 - 1784 avled ca: 15.000 personer per år i rödsot. Ett annan stor epidemi härjande under åren 1808 - 1813 med 50.000 döda och under tioårsperioden 1851 - 1860 avled 26.000. Först 1898 upptäcktes dysenteribacillen. Dysenteri är en tarminflammation som orsakar blödningar i tarmen. Dysenteri kan orsakas av bakterier tillhörande släktet Shigella (shigellos) eller av en encellig parasit, Entamoeba histolytica (amöbadysenteri). Organismerna sprids via livsmedel eller vatten som förorenats av avföring. Infektion med shigellabakterier angriper tarmväggen och kännetecknas av feber, kraftiga knipsmärtor i buken samt ofta blodiga eller slemmiga avföringar.

 Döda:
1750 Ola Olssons hustru i Kappered Bergum 46 år , av rödsot

 Gulsot : Gulsot eller hepatit är en leverinflammation. Vanligast i Sverige är hepatit A, B eller C. Hepatit A smittar via förorenat vatten och mat medan de två andra främst smittar via blod. Trötthet, feber, illamående och kräkningar är tidiga symtom, men infektionen kan också vara symtomfri. Typiskt för hepatit är att ögonvitor och hud blir gula. Det finns vaccin mot hepatit A och B.
Gulsot finns i olika varianter. De olika typerna av smittsam gulsot har fått bokstavsbeteckningar med utgångspunkt från i vilken ordning de har upptäckts. De vanligast förekommande i Sverige är hepatit A, B och C. Alla tre orsakas av olika virus. Sjukdomssymtomen är likartade, men det finns stora skillnader när det gäller hur sjukdomarna smittar, hur många som insjuknar, sjukdomens förlopp och risken för att få en bestående infektion.
Man är smittsam flera veckor innan sjukdomssymtomen visar sig kliniskt. De första tecknen på hepatit är trötthet, feber, illamående och kräkningar. Så småningom blir huden och ögonvitorna gula. Urinen brukar då vara mörk och avföringen ljus. Ibland förekommer även ledvärk och klåda. En svullen lever kan ge värk upp till höger i magen, strax under revbenen. Det är inte ovanligt med trötthet och dålig matlust under flera veckor till månader efter insjuknandet.

 Döda:
1767 Gunne på Molsjönäs Bergum, 46 år, gulsoten

 Kolera: Koleran var 1800-talets "pest". Kolera är en magsjukdom med diarré och kräkningar, orsakad av en liten böjd bakterie, Vibrio cholerae. Den sprids med vatten och livsmedel. Under perioden 1834–73 drabbades Sverige av nio epidemier. Första gången Sverige drabbades av en kolera epidemi var 1834, den anses också vara den största epidemin i Sverige - då insjuknade mer än 25.000 personer, av vilka drygt hälften dog. När koleran kom 1834 var det i Göteborg.Sedan spreds koleran norrut.  På 1860-talet härjade koleran även i Norrland. Värts grasserade koleran under 1850-talet. Före 1817 var den helt okänd i vår världsdel.Siste stora utbrottet var 1873, men då var det bara Skåne som drabbades. Kolerasymtomen är mycket frekventa tarmtömningar med diarré men ingen eller obetydlig feber och oftast inga kräkningar. Om sjukdomen inte behandlas kan den uttorkning av kroppen som är en följd av diarrén leda till döden. Människor drabbades praktiskt taget utan förvarning. Efter några timmar kunde de vara döda. Speciella kolera kyrkogårdar inrättades för att ta hand om alla döda.
 Ingen visste hur sjukdomen spreds. Först 1884 upptäcktes kolerabacillen av Robert Koch. Om bacillen kommer i en vattentäkt kan kolera spridas explosionsartat.

År 1834 var antalet födda i Stora Lundby rekordartat stort, hela 64, men de dödas antal var vida högre, nämligen 84. Detta år härjade nämligen den asiatiska pesten eller koleran, som lade 59 lundbybor i graven. Härom skriver kyrkoherde Blomdahl: Den detta år härjande cholerafarsoten visade sig här i pastoratet först den 3 augusti i Aspevik, Lerum socken, under Jonsered, och sedan den 9 aug., då den utbröt i Stannums by av Lundby sn. Sjukdomen bestod i diarrhé, uppkastning och våldsamma krampdrag. Avlidandet skedde i allmänhet efter i allmänhet en, två och till och med tre dagars sjukdom. Dess värsta härjningsperiod var sedan hela augusti. Den ovanligt heta och kvalmiga väderleken svalkades äntligen av något regn, då farsoten och syntes något lägga sig. Lundby och Bergjums socknar voro mest hemsökte av den, särdeles Stannums by i den förra och Westra Bergjum i den senare socknen, i vilka byar omkring fjärdedelen av folket dog. Provincialläkaren doctor Forsell i Alingsås besökte orten först efter någon tids förlopp. Sedan anlände efter vederbörlig förordnande en medicine kandidat Regnell från Stockholm. Farsoten var dock redan avtagande. Inalles dogo 199 personer, nämligen i Lundby 59, i Skallsjö 23, i Lerum 23, i Angered 27 och i Bergjum 67. I slutet av october hade den nästan alldeles avstannat. Nya begravningsplatser blevo i Lundby, Angereds och Bergjums socknar invigda, som dock blott i den sistnämnda socknen blevo begagnade.
Men snart nog ersattes de döda av nytt folk. År 1835 föddes 63 och avled blott 25 personer. Folkmängden var vid årets slut 1,548, varav 750 mankön och 798 kvinnkön.

Det första dödsfallet i bergum inträffade den 17 augusti, då bonden Erik Andersson i Källegården W. Bergum avled 61 år och 9 månader gammal. Näst blev Johannes Börjesson i W. Bergum son Gustaf, 8 år och 8 månader, det tredje Bengt Johanssons i Bergum Stommen hustru Kerstin Larsdotter, 29 år, varefter följer flera andra från samma by. Därefter uppräknas flera från Torfhög och Småkulla. Märkligt är, att de flesta döda befann sig i åldern 50 till 60 år. Sista dödsfallet inträffade den 26 oktober. Då dog hemmans åboen Sven Hansson i Kappered Övregården, 48 år gammal.

Några som dog i kolera:
Hultet, Lerum (P) Anders Jönsson 1803-10-25, död 1834-08-28 (kolera) i Hultet, Lerum, bou 1835 21/1
Hultet, Lerum (P) Andreas Andersson, född 1827-09-25, död 1834-08-22
Hultet, Lerum (P) Magnus Andersson, född 1829-12-05, död 1834-08-24
Johanna Andersdotter, född 1800-00-00 i Ytterstad Tån, Stora Lundby, död 1834-00-00 i Hultet, Lerum.
Bergum D2 1834-08-11 Bonden Sven Olsson Bergum Västergården, Häftig magsjukdom med kramp Dödsålder: 34 år 2 m 11 d Övrigt 1: 2:ne dagar sjuk.
Bergum D2 1834-08-15 Bonden Erik Andersson Källesgården , Cholera Dödsålder: 61 år 9 mån
Bergum D2 1834-08-16 Son Gustaf Bergum Västergården , Cholera Dödsålder: 8 år 8 m 13 d Anhörig 1: Joh:s Börjesson
Bergum D2 1834-08-17 Dreng Johannes Johannesson Vråssered Övergården , Cholera Dödsålder: 43 år 6 m 4 d
Bergum D2 1834-08-17 Lars Bolander Våthult , Hufvud och bröstsjukd. Dödsålder: 32 år 8 m 15 d Anhörig 1: Svärfar Pehr Svensson Övrigt 1: Död på 2:a dagen trol. af gångbara sjukdomens anstöt.
Bergum D2 1834-08-17 Hustru Elin Arfvidsdotter Hovgården , Cholera Dödsålder: 55 år 1 m 14 d Anhörig 1: Hans Thoresson
Bergum D2 1834-08-17 Hemmasonen Andreas Ericsson Källesgården , Cholera Dödsålder: 10 år 4 m 24 d
Bergum D2 1834-08-17 Dotter Catharina Björsbo , Cholera Dödsålder: 10 år 5 m 13 d Anhörig 1: Magnus Jonsson
Bergum D2 1834-08-18 Bonden Johannes Börjesson Bergum Västergården, Cholera Dödsålder: 43 år 6 m 4 d
Bergum D2 1834-08-18 Hustru Ingeborg Olsdotter Källesgården , Cholera Dödsålder: 50 år 11 m 1 d Anhörig 1: D. 15 afl. Erik Andersson
Bergum D2 1834-08-19 Inhyses mannen Lars Olsson Källesgården Cholera Dödsålder: 54 år 3 m 14 d
Bergum D2 1834-08-19 Arbetsk. Hans Andersson Björsared Cholera Dödsålder: 50 år Övrigt 1: Död i Tholered Sörg.
Bergum D2 1834-08-20 Bonden Hans Andersson Vråssered Overgården Cholera Dödsålder: 31 år 3 m 27 d
Bergum D2 1834-08-21 Dotter Anna Eriksd:r Källesgården , Cholera Dödsålder: 20 år 10 m 3 d Anhörig 1: Förut nyss aflidne föräldr.
Bergum D2 1834-08-21 Dotter Ingrid Björsbo , Cholera Dödsålder: 1 år 10 m 3 d Anhörig 1: Magn. Jönsson
Bergum D2 1834-08-21 Hustru Anna Maria Hansd:r Stommen, Cholera Dödsålder: 53 år Anhörig 1: Undantagsm. Lars Andersson
Bergum D2 1834-08-21 Hustru Anna Maria Gustafsdotter Dansered, Cholera Dödsålder: 57 år 4 m 14 d Anhörig 1: Sjelfeg. Lars Andersson Övrigt 1: [Maken död 1834-08-22]
Bergum D2 1834-08-21 Bond. Sven Bengtsson Hovgården , Cholera Dödsålder: 55 år 15 dagar
Bergum D2 1834-08-22 Enkemannen Anders Andersson Torvhög Södergården , Cholera Dödsålder: 72 år 9 mån
Bergum D2 1834-08-22 Son Gustaf Liden , Cholera Dödsålder: 2 år 2 m 19 d Anhörig 1: Peter Larsson
Bergum D2 1834-08-22 Sjelfeg. Lars Andersson Dansered, Cholera Dödsålder: 61 år Övrigt 1: Hustrun död den 21.
Bergum D2 1834-08-23 Hustru Anna Maria Andersd:r Heljered, Cholera Dödsålder: 52 år Anhörig 1: Torp. Gunne Andersson
Bergum D2 1834-08-23 Enkan Anna Andersdotter Heljered , Cholera Dödsålder: 54 år
Bergum D2 1834-08-23 Hustru Sara Pehrsdotter Våthult , Cholera Dödsålder: 25 år 4 m 2 d Anhörig 1: Lars Bolander afled d. 17
Bergum D2 1834-08-24 Dotter Cathrina Vråssered Övergården , Cholera Dödsålder: 11 år 5 m 11 d Anhörig 1: Nils Andersson
Bergum D2 1834-08-24 Son Anders Hovgården , Cholera Dödsålder: 13 år 5 m 23 d Anhörig 1: Nyl. förut afledne Sven Bengtsson
Bergum D2 1834-08-24 Bonden Sven Svensson Småkulla , Cholera Dödsålder: 53 år
Bergum D2 1834-08-24 Hustru Ingrid Gunnarsdotter Heljered , Cholera Dödsålder: 49 år Anhörig 1: Torp. Anders Börjesson
Bergum D2 1834-08-25 Enkan Anna Andersdotter Vråssered Övergården , Cholera Dödsålder: 64 år 8 m 15 d
Bergum D2 1834-08-25 Hustru Cathrina Olsdotter Lövås , Cholera Dödsålder: 33 år Anhörig 1: Båtsman Barfot
Bergum D2 1834-08-25 Hustru Britta M. Andersdotter Vråssered Övergården , Cholera Dödsålder: 33 år 4 dagar Anhörig 1: Bond. Nils Andersson
Bergum D2 1834-08-26 Båtsman Anders Remm Bisskärr , Cholera Dödsålder: 45 år 8 m 10 d
Bergum D2 1834-08-28 Dotter Anna Britta Torvhög Nordgården, Cholera Dödsålder: 4 år 3 m 28 d Anhörig 1: Thorsten Pehrsson
Bergum D2 1834-08-28 Undantagsm. Pehr Thorstensson Torvhög Nordgården , Cholera Dödsålder: 72 år 9 m 10 d
Bergum D2 1834-08-28 Bonden Thorsten Pehrsson Torvhög Nordgården Cholera Dödsålder: 25 år 6 m 1 d
Bergum D2 1834-08-29 Fosterbarnet oäkta Johannes Olsson Dansered, Cholera Dödsålder: 6 år 5 m 4 d Övrigt 1: Hos Lars Andersson.
Bergum D2 1834-08-29 Dotter Anna Britta Vråssered Övergården, Cholera Dödsålder: 5 år 1 m 22 d Anhörig 1: Nils Andersson
Bergum D2 1834-08-29 Torp. Anders Börjesson Heljered, Cholera Dödsålder: 49 år
Bergum D2 1834-09-01 Hustru Anna Jönsdotter Björsbo , Cholera Dödsålder: 42 år 7 m 14 d Anhörig 1: Sjelfeg. Magn. Jönsson
Bergum D2 1834-09-01 Enklingen Lars Pettersson Liden , Cholera Dödsålder: 64 år 8 m 1 d
Bergum D2 1834-09-01 Bonden Anders Gustafsson Stenared , Cholera Dödsålder: 51 år 2 m 24 d
Bergum D2 1834-09-01 F.F.B. Gustafva Charl. Berg Torvhög Nordgården , Cholera Dödsålder: 5 år 7 m 4 d
Bergum D2 1834-09-02 Bror Andreas Dockered , Cholera Dödsålder: 17 år 6 mån Anhörig 1: Sam:l Andersson
Bergum D2 1834-09-01 Hustru Cathrina Jönsdotter Stommen, Slag Dödsålder: 9 dagar Anhörig 1: Torp. Andreas Andersson
Bergum D2 1834-09-03 Hustru Britta Eriksdotter Delebäcken Cholera Dödsålder: 62 år Anhörig 1: Backstugusitt. Jon Nilsson
Bergum D2 1834-09-04 Dotter Anna Christina Stommen, Cholera Dödsålder: 1 mån 8 d Anhörig 1: Andreas Larsson
Bergum D2 1834-09-05 Hustru Maria Larsdotter Våthult, Cholera Dödsålder: 60 år Anhörig 1: Backstus. Corn. Dahlberg
Bergum D2 1834-09-05 Inhysesm. Lars Eriksson Björsared , Cholera Dödsålder: 73 år 3 m 8 d Övrigt 1: [Hustrun dog 1834-09-11]
Bergum D2 1834-09-08 Enkan Gunilla Jonasdotter Bergum Nedergården , Cholera Dödsålder: 62 år Anhörig 1: Son Sven Andersson
Bergum D2 1834-09-11 Hustru Britta Andersdotter Björred Cholera Dödsålder: 66 år 2 m 7 d Anhörig 1: D. 5 d:s afledne Lars Eriksson
Bergum D2 1834-09-19 Son Johannes Dansered , Cholera Dödsålder: 1 år 6 m 28 d Anhörig 1: Nils Olsson Övrigt 1: Tvilling.
Bergum D2 1834-10-23 Hemmansäg. ungkarlen Johannes Larsson Kappered Västergården , Diarrhée och upkast Övrigt 1: Dog på Sniken, Lundby Socken, ett dygn sjuk.
Bergum D2 1834-10-26 Hemansåboen Sven Hansson Kappered Övergården , Cholera Dödsålder: 48 år

Koleraepedemi i Alingsåstrakten

 Tuberkulos, TBC (lungsot):Tuberkulos eller TBC var en annan besvärlig sjukdom. Den drabbade andningsvägarna. TBC är en infektionssjukdom och orsakas av mykobakterier. Den kallades också lungsot, tvinsot eller vita pesten. Under mitten av 1800-talet dog 4 miljoner människor per år i Europa av tuberkulos. Tuberkulos är den farsot som krävt flest dödsoffer genom historien, pesten inräknad.
 Smittan sprids vanligen med upphostningar och drabbar främst äldre personer och personer med dåligt näringstillstånd. Infektionen angriper främst lungor och lungsäckar.
 Lungtuberkulosen kulminerade som dödsorsak i Sverige kring 1875 och var då, liksom långt tidigare, vanligast i mälarlandskapen. Tuberkulos var då, med mer än vart tionde dödsfall, alltjämt den vanligaste dödsorsaken i Sverige näst efter ålderssjukdomarna. Så sent som på 1930-talet dog årligen nära 10.000 personer i lungtuberkulos.
 Från slutet av 1800-talet byggde man flera sanatorier i Sverige. Sanatorierna förlades alltid i naturskön miljö med hälsosamt klimat, gärna i bergstrakter nära skog och sjö.
 Den upptäcktes 1882 av Robert Koch. Bakterien kan överföras från nötkreatur till människor bl.a. genom smittad mjölk.
 På 1920-talet lyckades man framställa ett vaccin mot tuberkulosbakterien, BCG-vaccinet. Man injicerar levande men försvagade bakterier, BCG, Bacille Calmette-Guérin. Det kallades även calmettevaccin.

 Spanska sjukan: Spanska sjukan är benämningen på den svåra influensaepidemi som svepte över världen 1918–19 och som bedöms ha orsakat ca 20 milj. människors död. Orsaken var en variant av influensavirus typ A. Epidemin fick sitt namn genom att den först rapporterades från Spanien. Det var i slutet av maj 1918.
 Under slutet av första världskriget spreds denna svåra influensaepidemi över hela världen. På mindre än 12 månader dog fler i Spanska sjukan än vad som hade stupat på slagfälten under det första värlskriget.
 Symtomen var hög feber, hosta, smärta i ögonen, öronen och korsryggen, ömhet i huvudet och svalget, beläggning på tungan, illamående samt svag och oregelbunden puls.
 Enbart under andra hälften av 1918 anmäldes 516.013 fall i Sverige. Antalet dödsfall bland dessa var 27.379. Antalet invånare i Sverige vid denna tid var 5.700.000. Under 1919 insjuknade 200.000 personer men dödstalet sjunk till 9.000.

Gunnar Lagerkrantz: Svenska sjukdomsnamn i gångna tider (3:e upplagan, 1988), s 53 o B32.