1728-06-12 Drängen Lars Arfvedsson Lestorp Pigan Börta
Olufsdotter Giälsnäs

Gift 1728-06-12 i Stora Lundby med
Börta Olufsdotter, född 1705-04-30. Bosatt i Hjällsnäs Femtegården, Stoa Lundby.

Barn:
Arfvid Larsson, född 1729-01-12, död 1785-06-01 Gråbo, Anfader
Börta Larsdotter, född 1730-08-16, död 1731-02-21 Hjällsnäs Femtegården
Ola Larsson, född 1731-11-30, död 1731, dog efter dopet
Britta Larsdotter, född 1734-07-21, 1784-10-09 Hielsnäs
Anna Larsdotter, född 1737-01-29, 1808-07-09
Anders Larsson, född 1738-09-08, d. 1767-10-15 Hjällsnäs
Anna Larsdotter, född 1741-04-11, d. 1741-05-22 Femtegård i Jelsnäs
Anna Larsdotter, född 1742-08-22
Anna Larsdotter, född 1743-11-01
Arfved Larsson, född 1749-09-29, död 1750-09-19 Jelsnäs

Fornlämningar

Hjällsnäs gravfält är ett bland de mest betydande i Västsverige. Eric Dahlbergh avritade på sin tid en del av detta två kilometer långa och med resta stenar tätt besatta gravfält för sitt berömda verk Suecia antiqua et hodierna, som utkom av trycket i början av 1700-talet. Sedan han ritade har en mängd stenar försvunnit genom markens uppodling, genom sandtäkt under århundraden osv. Detta gravfält har använts hednatiden ut.

Ur Domböckerna

Vid ett ting 1715 kärade Arfwed Larsson I Lextorp till sina gårdbönder Olof Larsson och Joen Svensson för det de på sitt halva gårdbruk hava ett tunnelands utsäde mer än han, som åboer den andra halva gården, påståendes Rättens handräckning till en likhets dem emellan erhållande. Svarandena förklara, att gården, som genom skattevrak iklätt sig crono natur, haver så i alla världsens tider åboerna emellan fördelt varit, så att de intet hava mera nu till sitt halva gårdbruk, än som deras fäder haft. Som denna tvistighet gäller kronohemman, hänvisas parterna till landshövdingen.

Anno 1751 hade Lars Svensson, Lars Arfwidsson, Lars Persson, Jon Andersson, Hälje Persson mfl. från Västra byen i Hjälsnäs anldening att instämma Hans Andersson, Olof Börjesson, Oluf Olufsson mfl. uti Östra byen därstädes angående det desse senare, emot Rättens förbud, utom vallhjon skola inlåtit getter uti sine gemensamma byägor, varför nu behörig bot och rättelse påstås. men utom det svarandena ymsom stämt förstnämnde kärander att bevisa den skada, som getterna dem förorsakat, svara de att desse kreatur varit under så grannlaga och säker vård, att ingen ofred hänt osv.