Gift 1833-06-23 i Rebbelberga med
Elna Turesdotter, född 1803-09-12 i Rebbelberga. Bosatt i Rebbelberga.

Barn:
Jöns Peter Andersson, född 1834-01-26
Ingrid Andersdotter, född 1836-08-08
Petronella Andersdotter, född 1839-06-06
Agneta Andersdotter, född 1842-01-31
Gustaf Andersson, född 1844-04-07

Anders Persson gifte sig år 1833 till åborätt.

Åbo = Juridisk term för innehavare av jord under åborätt* ; i
äldre tid även mera allmänt om varje ägare eller brukare av
hemman eller större hemmansdel.

Åborätt.Jur., en i regel mera stadigvarande nyttjanderätt till
annans fasta egendom. Man särskiljer i svensk rätt två olika
typer: en äldre och en nyare. Den äldre typen har utvecklats från
den vanliga nyttjanderätten till fast egendom, sk. landbolega,
upplåten antingen på viss tid eller på landbons livstid.
Beträffande publik jord blev det visserligen alltmer vanligt, att
nyttjanderätten till hemman övergick från far till son, så länge
alla skyldigheter fullgjordes. Något lagligt anspråk hade dock
arvingarna icke. I och med genomförandet av indelningsverket, för
vars rätta funktion det var4 nödvändigt, att anslagna räntor
punktligt inflöto för avsett ändamål, förskrevs genom olika
författningar på 1680 och 90-talen till tryggande av åboarnas
ställning beträffande kronorusthålls-och militiehemman , att
åborätten skulle vara ärftlig. I samband med de stora ändringarna
på jordrättens område 1789 utsträcktes denna rätt att gälla alla
Kronans åbor, så länge de " till hus och jord väl och försvarligen
hävdade " hemmanen. Arvsrättens omfattning har växlat något under
olika tider och för olika hemmansgrupper men har i huvudsak varit
följande: Änka har alltid, så länge hon levde ogift, fått
tillgodonjuta åborätten efter mannen. Levde ej änka efter, fingo
barnen eller deras avkomlingar tillträda åborätten med företräde
sör son framför dotter och för äldre framför yngre. Funnos ej
dessa arvingar, gick åborätten till släkten i övrigt efter vanliga
arvsregler: då flera hade lika rätt, avgjordes företrädet genom
lottning. I vissa fall kunde klyvning av hemmanet medges, men i
regel skulle åborätten gå odelad i arv till en, med undantag dock
för kronohushåll, som ärvdes av barnen gemensamt.- Åborätten kunde
jämväl överlåtas. Skedde överlåtelse till annan än arvsberättigad,
hade arvingarna lösningsrätt, varjämte Kronan i vissa fall ägde
att återtaga hemmanet. - Åbo hade rätt att lösa hemmanet
( skatteköp ). Beträffande åborättande åborättens innehåll märkes
, att åbon hade en säker ställning, nära lik ägares, så länge
ränta och övriga skyldigheter utgjordes. En något strängare
kontroll beträffande hävd och husbyggnad samt vissa inskränkningar
i åbos rätt att förfoga över foder och hemmanets skog voro,
frånsett Kronans att vräka åbo, som dömts för tjuvnad eller
nesligt brott, de enda åtskillnaderna gentemot skattebönderna. I
tider, då skatten till storleken närmade avgälden och även de
självägande bönderna voro starkt kontrollerade av Kronan, blevo
skillnaderna föga betydelsefulla.- Åborna på andra publika hemman
än Kronans ha i allmänhet icke ärftlig besittningsrätt, men
såväl åbo som hans efterlevande ha i de flesta fall optionsrätt.
Denna äldre åborätt vanlig kallad stadgad åborätt ( JFR Värdskap )

, har haft en mycket stor historisk betydelse men är nu på
avskrivning, sedan flertalet åbor skatteköpt sin jord. Endast ett
obetydligt antal finnes kvar ( tidigt 1950-tal ), och de äro av
ringa betydelse, att det vid flera tillfällen ifrågastts, att
Kronan skulle utan vidare avstå jorden till åborna
( omföra densamma till skatte )
Den nyare åborätten har skapats genom lag 1926 om upplåtelse av
jord under åborätt av viss jord. Enligt denna lag må Kronojord för
bildande av jordbruksfastigheter upplåtas mot avgäld under ärftlig
och förytterlig besittnigsrätt för brukaren på obegränsad tid.
Syftet me denna upplåtelseform är att å ena sidan för brukaren
skapa en en tryggad besittnigsrätt, som möjliggör för honom själv
att få skörda fruken av det arbete, som han nedlägger på
egendomens förbättring, trots det att han saknar kapital att
förvärva den som egen, och att å andr asidan ge det allmänna
möjlighet att i en framtid återförvärva jorden , om den skulle
behövas för andra ändamål , utan att därvid nödgas anlita
expropriation. Åbon erlägger viss avgäld, som bestämmes för 20 år
i sänder, i naturaprodukter, vilka skola lösas enligt
markegångstaxa. - Åbon skall själv bygga och underhålla egendomens
byggnader men har en fri ställning beträffande brukningen,
frånsett egendomens skog , mosse , stenbrott och dylikt. Åbon har
tillförsäkrats viss lösningsrätt, och Kronan äger lösa åborätten,
när denna går till ny innehavare. I praktiken har emellertid den
nya lagen icke fått någon betydelse.

Källa: Svensk uppslagsbok 1947-1955 års upplaga band 32 -västgoter
öä- supplement. Malmö 1959.