Barn:
Brita Nilsdotter, född 1782-02-01, död 1788-01-24
Annicka Nilsdotter, född 1785-02-20, död 1854-02-24
Anna-Brita Nilsdotter, född 1786-10-28, död 1787-08-22
Britta Nilsdotter, född 1790-09-17, död 1858-12-03
Anna Nilsdotter, född 1797-01-19, död 1870-10-23

1745-06-06 M Nils Torpet Jon Nilsson Hustru Anna Nilsdotter
Vittn Per Olsson, Nils Nilsson, Per Jonsson, alla på
Torpet, hustru Anna Jonsd. på Torpet, p. Maria Jonsd. på Torpet,
p. Borta Andersd. i Aggetorp

1777-06-01 Drängen Nils Jonsson Torgerstorp Pigan Brita
Larsdotter Yttersta Skattegård


Hur bönderna pensionerade sig

I bondesamhället sattes de gamla "på undantag". Det betydde att de
lämnade över gården till något av barnen och flyttade till en
mindre stuga på gården, undantagsstugan. Man skrev ett kontrakt
där det stod vad de unga skulle ge de gamla varje år: ved, säd, hö
osv. Detta kallades födoråd och födorådstagare.

Vid st 1807 inlämnades följande skrivelse. Sedan våra käre
föräldrar Nils Jonsson och Brita Larsdotter låtit instämma oss i
påstående om erhållande av försvarliga hus till sitt på lifstiden
förbehållne undantag av vårt ägande 1/4 dels mantal i Ytterstad
Skattegården m. m., så hava vi om det ena och det andra träffat
följande vänliga överenskommelse:
1. I händelse desse föräldrar framledes skulle finna nödigt att
låta uppföra bakugn uti kammaren, så åtaga vi oss att bestå halva
kostnaden därtill och äga de emelertid att nyttja bakugnen med oss
i stugan, liksom vi förbinda oss att uppsätta ett litet svinhus
samt förse östra gaveln vid tomtningen med mullbänk, göra en bänk
av bräder och en pall i kammaren, förse fönstret med en lucka och
uppföra ett bislag utanför kammardörren.
2. Förse föräldrarna med nödigt vedbränsle, som vi till gården
transportera, lämna häst till kvarn för deras spannemåls
förmalande, ävensom till kyrkan, i händelse de icke förmår att gå,
och för en eller högst två resor till Göteborg årligen, och bruka
och bärga undantagsjorden i rättan tid och då de själva därom
tillsäga.
3. Genast lämna Nils Jonsson sex alnar nytt grått vadmal och lika
så många alnar blaggarn samt ett par nya skor jämte ett par skor
till våra kära moder Brita larsdotter.
4. Förbinda vi oss att såväl hädanefter som hittills skett sådene
tillfällen, då det utan skada för oss låta sig göra, av vår
lösegendom lämna dem till låns sådene persedlar, de själva icke
äga men vi kunna innehava.
Hallsås den 23. juni 1807. Anders Arfwidsson, måg. Annika
Nilsdotter, dotter.
Härmed förklarar vi oss nöjda. Nils Jonsson. Brita larsdotter,
föräldrar.
Ovan anförda överenskommelse var en följd av att föräldrarna stämt
sin måg och dotter att gemäle avgiva i följande påstående, det
måtte de, som genom köpeavhandling blivit innehavare av
sökandernas förut ägde fjärding skattejord i Ytterstad mot
köpeskilling och lifstidsförsörjning för dem, på sätt köpebrevet
och övriga avhandlingar innehålla, men i de flesta omständigheter
brustit uti att tilldela sökanderna, vad dem med rätta tillkommer,
alltså lagligen förpliktas ej mindre att på sätt överenskommelsen
under den 11.te juni sistlidet år omförmäler genast i gott och
försvarlig stånd sätta deras undantagshus i man- och ladugård samt
uppföra nödig bakugn i kammaren, än till dem överlämna felande
husgerådssaker samt utgiva till Brita Larsdotter dennas gångkläder
av linne och fyrtråd, som svaranderna vid föräldrarnas utflyttning
vägrat utlämna och ännu innehava, efter den förteckning, som
däröver skulle företes, ävensom till Nils Jonsson för tvenne år
låta förfärdiga ny vadmalströja och byxor samt ett par strumpor
och två par skor, varjämte Nils Jonsson särdeles fodrar en halv
marker virginska tobaksblader för varje månad förleden höst och
framdeles samt förbehåller öppen talan uti allt som med saken
gemenskap äger.
Sedan "förening" parterna emellan träffats, gillade och
fastställde HR denna "till parternas eferrättelse och åtskillnad".

Källa: sid. 161-162 i boken Stora Lundby, Bergum, Östad, Ur tre
socknars krönika av C.M. Bergstrand och Bror A. Andersson, Säffle
1967.

Dombok
Till st 1784 hade bönderna Gustaf Andersson, Hans Jonsson, Andreas Nilsson, Anders Larsson i Wråtsered, Jon Arfvidsson i Malöga, Jonas Nilsson i Skjeplaskog, Bengt Börjesson på Ödegårdet, Johan Jonsson i Säfhult Marbogården samt Andreas Häljesson i Drängsered tillikamed Ingrid Andreasdotter, Anna Hansdotter i stora hufwered jämte drängarna Hans Svensson i Olsered, Nils Bengtsson i Malöga och ännu flera utverkat stämning å brukaren Nils Jonsson i ytterstad Skattegården och Anders Eriksson i Stannum Jönsagården uti påstående att som de höstetiden förlidet år överenskommit med dessa senare att emot viss betalning vara dessa senare behjälpliga att å det i skärgården belägna sillsalteriet Porsholmen gäla och salta sill, vilket de även fullgjort utan att de ännu fullt ut bekommit sina andelar av de på förbemälte sätt förtjänte penningar, de måtte Anders Eriksson och nils jonsson av HR skyldige förklaras att genast utgiva återstoden eller 2 rd för varje saltare och 1 rd för varje gälare, samt dessutom göra redo för de övrige förtjänte och ännu hos dem innestående penningar samt dem genast utbetala.
Svarandena uppviste ett kontrakt av följande innehåll: Till bestidande av arbetet på salteriet Porsholmen instundande sillfisketiden ingå vi undertecknade på följande conditioner nämligen:
Till verkets drivande anskaffa vi sexton, som med oss själva gör aderton, saltare, samt trettio gälerskor och hålla dem herr inspektoren Johan Ritsche tillhanda, så att vi med dem den 1 nästkommande november oss utan all invändning å Porsholmen infinna eller förr, om fisket tillgår och vi bliva påkallade, samt där förbliva på stället så länge som fisket continuerar. Skeulle dessemellan inträffa frost, att sillen för is på flere dagar ej skulle vakna, så förbliva vi ändå på stället så länge och intill dess herr Ritsche lämnar oss frihet resa hem och det vid vite 100 rd specie.
För inkörning, saltning, packning, lakning, skeppning eller läggande uti vinterlag får vi ett för allt 13 öre silvermynt eller 3 1/4 skilling för gälning 10 öre eller 2 1/2 specie tunnan.
Däremot frakta vi oss och våra saker på egen bekostnad både till och från Porsholmen och hava vi ej heller pretendera varken brännvin eller dricka, som förr varit vanligt att få.
Göteborg den 23 augusti 1783 John Ritschi. (Mfl namn)
Svarandena framtedde ett skriftligt intygande av denna lydelse: Att saltarelaget, som gick olovligt ifrån salteriet Porsholmen den 22 dec. 1783 och ville intet arbeta, och sillen låg uti binganrne och det återstående av förtjänsten blir kvarhållen efter kontraktet och om vidare pretention skulle yppas, så kan den vid domstolen, där brottet skett. Porsholmens salteri den 12 juni 1784 J. Rischi.
Varjämte svarandena förklara, att som kärandenas så olovliga bortgång från salteriet den 22 dec. vållat, att sillen därunder blivit förskämd, och inspectoren Ritche förty avdragit så mycket av förtjänsten, som emot förberörde förskämde sills värde svara kunde, så anhålla de, som endast varit förmän för saltarelaget, vilket nu kärar, om befrielse från vad kärandena emot dem påstå.
Kärandena anföra att de icke kände eller hört sig före om det här intage kontrakt, men som brist på föda hos dem uppkommit, hava de av svaranden såsom deras föreståndare begärt och öven fått tillstånd att den 22 dec. till sina hem färdas för att förskaffa sig föda, emot försäkran att femte dag jul till saltning i salteriet sig infinna. och som kärandena å nämnde utsatte dagen åter tillstädes varit samt även före sin bortgång från salteriet anmodat annat folk att under deras frånvaro deras arbete förätta, så förmoda de sig hava uppfyllt alla de skyldigheter, som dem ålelagt, och förty yrka stämningspåståendet, medgivande dock att sill låg opackad i bingarna, då de den 22 dec begåvo sig därifrån.
Detta mål uppsköts till höstetinget, men därvid anmäldes, att parterna under tiden träffat förening och att måler således av kärandena nedlägges.