Faddrar: Margaterha Bryngelsson, Anders Bryngelsson i Hålmedalen,
Kjerstin Bengtsdotter i Hålmedalen och karin Svensdotter i Höga.

Gift 1792-11 i Hålanda med
Sven Olofsson, född 1758-01-16 i Wärhufvudet, Hålanda, Ale härad, död 1829-02-27 i Holmedalen, Hålanda. Jordbrukare - Skogsbrukare i Holmedalen, Hålanda. Måg på gården. Ihjälslagen av våda.

Barn:
Britta Svensdotter, född 1793-09-12, död 1867-06-13
Börta Svensdotter, född 1797-01-28, död 1799-02-10
Anna Svensdotter, född 1798-12-18, död 1799-05
Olof Svensson, född 1800-06-25, död 1815-03-18
Anna Svensdotter, född 1803-09-12, död 1804-11-31
Nils Svensson, född 1806, död 1809-09-07
Anna Svensdotter, född 1810-04-05, död 1811-04-19
Börtha Svensdotter, född 1816-12-05, död 1816-12-05

Sjukdom och nöd

Under Gustav III:s första regeringsår 1771 blev det svår missväxt
i vårt land. Värmland och Dalarna var de landskap som drabbades
värst. I missväxtens språ följde hungersnöd och det beräknas att
omkring 70 000 människor svalt ihjäl eller dog i den svåra
sjukdomen rödsot. Orsaken till sjukdomens våldsamma spridning var
att de svältande människorna åt olämplig föda. Den kunde bestå av
bark, agnar, söderskuren halm, sågspån eller krossade ben. man
kände inte heller till att sjukdomen var smittosam. Därför förekom
mycket allmänt att släktingar och grannar hälsade på hos de sjuka
och därigenom blev smittade.
Barndödligheten var under Gustav III:s tid skrämmande stor. Varje
år dog i genomsnitt 400 barn av 100 under första levnadsåret.
Smittkopporna krävde på den tiden många offer bland barnen. En
annan smittsam sjukdom var kikhosta. Även i den sjukdomen avled
många barn.
Ute i bygderna fanns varken läkare eller sjukhus och man fick
därför söka reda sig själv efter bästa förmåga. Medicinen
tillverkades i hemmen efter gamla recept och huskurer. Mot
kikhosta användes t ex enbär. Dessa kokades i mjölk, som dracks
sedan bären silats ifrån. För att bota magknip ordinerades saft av
groblad. Tandvärk bolades med snus eller salt invirat i en trasa,
som pressades ner i den sjuka tanden. En person som insjuknat i
gulsot, skulle äta gult silke, sönder klippt i små bitar,
tillsammans med mjölk.
En ny hungersnöd drabbade folket åren 1783-1784. Vintern var
mycket sträng och ännu i juni låg isen kvar på insjöarna.
Återigen tvingades många människor att äta bröd bakat av bark och
halm, ben och agnar. Ute i socknarna sökte man skydda sig mot
hungersnöden genom att bygga sockenmagasin. Under goda år lämnade
bönderna säd till magasinet, som blev liksom en sparbank. Där
kunde de sedan låna brödsäd, när det blev missväxt.

1778-
Smittkoppsepidemi.
1796
Edward Jenner, England, smittkoppsvaccinet

Hålanda är en församling (socken) i Ale kommun och Göteborgs
stift. Kyrkan ligger ca 4,5 mil nordost om Göteborg C. Dalgången
kring Grönåns övre lopp är öppen jordbruksbygd. Större delen av
församlingen består av vildmarksområdet Risveden.

Socknen omnämns första gången 1426 (Haalanda). Namnet betyder
sannolikt landen runt den djupa sjön, Hålsjön. Landa är plural av
land. Äldre namn på sjön kan ha varit Hul- eller Holsjön.

Byar i Hålanda som bildat småorter är Sandåker (södra delen) och
Verle.

1952-73 ingick Hålanda församling tillsammans med Skepplanda
församling i Skepplanda kommun.

Hålanda församling ingår i Skepplanda pastorat. Det har socknen
alltid gjort med undantag för de nära hundra åren mellan 1864 och
1962 då Hålanda tillsammans med Ale-Skövde i nuvarande Lilla Edets
kommun bildade Ale-Skövde pastorat.

Befolkningen var som störst på 1860- och 70-talen med nästan 1.500
invånare. Som minst var den på 1970-talet då här bodde mindre än
400 personer.

Ett 40-tal fornlämningar är kända. Däribland en hällkista från
stenåldern och en domarring från bronsåldern eller äldre
järnåldern. Dessutom ett område med fornåkrar.