Partille (O) F1 1844-06-10 Carl Eduard Torpare Bengt Jonsson Britta Andersdotter Stärtered
Torpare Samuel Skälldberg i Uddared och Helena Olsdotter i Uddared.

Gift 1870-07-13 med
Emma Maria Andreasdotter, född 1844-11-10 i Tomtebacka, Stora Lundby, Vättle härad. Bosatt i Jonsered, Partilled. 1844-04-06?.
Emma Andreasdotter, född 1844-11-10. hemmafru i Jonsered.

Barn:
Johan Edvard Andersson, född 1855-06-03
Hilma Mathilda Bengtsdotter, född 1870-08-26
Emma Charlotta Bengtsodtter, född 1872-02-03, död 1872-06-12
Carl Vilhelm Bengtsson, född 1873-01-28, död 1873-04-08
Edvard Emanuel, född 1874, död 1897-08-12
Karl Ferdinand Bengtsson, född 1877-05-29, död 1952-11-17
Augusta Mathilda Bengtsson, född 1880
Sixten Natanael Bengtsson, född 1883-08-04, död 1889-12-01
Hilda Rebecka, född 1886-05-17, död 1951-09-04
Amanda Charlotta, född 1890-01-08, död 1915-08-22

1889
Socialpolitik. Lag om skydd mot yrkesfara

Jonsereds industrisamhälle

Gibson kom från Arbroath, under Napoleonkrigen till Sverige.
Jonsereds fabriker grundades av William Gibson tillsammans med
hans svåger och kompanjon Alexander Keiller på 1830-talet.
Jonsered är därmed ett av Sveriges äldsta industrisamhällen och
området speglar industrialiseringens första tid i Sverige på ett
sätt som få andra platser. Den täta industri- och
bostadsbebyggelsen i samhället innehåller en anglosaxiskt påverkad
arkitektur från 1840-talet och framåt. Den något yngre bebyggelsen
i samhällets utkant är präglat av nationalromantiken som t ex
Hallebacken, flerbostadshuset Udden, missionskyrkan och Logen
Göta.

Osäkerhet om framtiden, nöd och fattigdom var vanliga företeelser
överallt i bygderna, vilket Gibson och Keiller förstod att
utnyttja.
Med "hand om/vid penna" skrevs långtidskontrakt, och antällda
förband sig att arbeta i enlighet med precisereade föreskrifter.
Villkoren var inte så tilltalande precis, men blandat med lagom
smakfulla ingredienser kunde bestämmelserna ändå accepteras.
Lockbetet var i första hand garanterat arbete med
anställningskontrakt på 3-5 år, en lön som ökade från år till år
samt fritt husrum med ved.

I Jonsered bekräftades tjänstehjonsstadgans bestämmelser den nye
industriarbetarens skyldigheter "att med trohet, lydnad och
redlighet fullgöra sina åligganden." Det nya var för många att
ersättningen utbetalades i kontant lön och inte som tidigare "in
natura."
Låga löner gav ökade bolagsvinster, men om någon spinn- eller
vävmästare bestämde en alltför låg lön, så att familjeförsörjaren
inte klarade uppehållet för de sina, fanns övervakare i andra
ledet samt bolagets "hjälpfonder för de anställda" att tillgå.
Lönen sattes in i en nystartad sparbank som fabriken ägde.
Sparkapitalet, 2 riksgälds sedlar som drogs vid varje löning, med
räntan fick inte tas ut så länge arbetskontraktet gällde.Företaget
fick därmed billigt rörelsekapital.
Av de omkring 200 arbetskontrakt som finns bevarade framgår att de
flesta arbetarna inte kunde underteckna kontrakten utan hjälp. De
visar också hur Gibson organiserade barnarbetet. När den första
generationen arbetare inte orkade längre, kom nya generationer och
tog över.
Jonsered fabriker tillverkade segelduk och annat.

Jonseredsmiljön är ett exempel på hur samma företag långt fram i
tiden styrt fabriken och alla delar av samhället. Ideologin kan
utläsas i den fysiska miljön med till exempel skola och
ålderdomshem, allt i fabrikens regi. I slutet av 1800-talet delade
företaget ut kolonilotter i ett område söder om
fabriksanläggningen, området kom att kallas Amerika. Jonsereds
sociala uppbyggnad blev på många sätt en förebild för våra dagars
sociala trygghetssystem.

Vid sekelskiftet befann sig Jonsered steget före övriga kommuner,
på de flesta områden. Men medan Partille och Sävedalen ständigt
utvecklades, förändrades inte mycket i Jonsereds bostadsområden.
Några alternativa industrier kunde aldrig komma ifråga, och att få
arbete på annan ort och samtidigt kunna bo kvar i bostäderna var
uteslutet. När en radio- och cykelaffär öppnades måste den
förläggas två kilometer utanför Jonsereds Samhälle. Samhällets
bostadsområde förblev i det närmast oförändrat omkring hundra år,
men det hände så mycket utanför fabriksfasaden.

josered.tif