Wättle härad kunde som följd av sin belägenhet nära Göteborg och den norskdanska provinsen Bohuslän aldrig undgå att beröras av de krig och fejder, som under 1600-talet gång på gång utbröt mellan Sverige och "arvfienden". I Juli 1657 började Karl X Gustavs första danska krig och det varade till i mars följande år. Efter befälhavaren på det av norrmännen behärskade Bohus slott kallades det Krabbefejden. Iver Krabbe lär, sedan han i september 1657 besegrat en svensk armé i Hjärtum, en del av sina trupper härja i Västergötland. Därvid hände bland annat det som i Vättle härads dombok för ht 1657 berättas:
 Kyrkoherden herr Jöns i Lundby (Joannes Andreas Stenius, khde i L. 1655-1685) angav Olofs hustru i Ytterstad Karin, att hon senast fienden eller juten var uti torpen vid Bergum utav häpenhet och skräck lupit utur sin stuga ifrån ett litet spätt och fyra månader gammalt barn, då det låg och sov om natten, och ned uti ladan, där hon tänkte sig bättre bärga om fienden skulle komma in uti stugan, och intet taga barnet med isg, att det skulle röja henne.
Då modern återkom in i stugan var barnet dött. Grannarna vittnade, att det döda barnet varit hennes enda och att hon alltid vårdat det väl och med säkerhet inte velat dess död.-
 Vid vt 1658 framstego för Rätten två änkor, hustru Karin under Lian och Börtha i Grisared, Bergums socken, och klageligen sig besvärade över deras bedrövliga tillstånd i det de äro i förledet år 1657 vordne av fienden de danske plundrade och avrövade allt det de åtte (ägde), sedan fienden med allt sitt läger där i Bergums by logerade, begärande därom häradsnämndens och kronolänsmannens samt sina grannars attest och sannfärdiga vittnesbörd, vilka därom allvarsammeligen tillfrågade enhälleligen och i sanning bekände dem ock vitterligt vara, att fiende, som oförmodligen om natten kom ifrån Bohus över bergen och lägrade sig i Bergums by med rytteri och fotfolk var han låg ett helt dygn med hela sin armee och avhände hustru Karin under Lian såväl som deras grannar runt däromkring allt det hon ägde, skövlade hennes och deras gårdar, fördärvade, nederhöggo och uppbrände allt det de överkommo, bord, sängar, dörrar och allt det löst var, hö och halm i ladorna, som spannmål, proviant och kläder så mycket i husen var, i synnerhet en kista full med kläder, alla hennes gång- och högtidskläder, åtta nör, tio svin och 18 feta gäss, som lågo på stigen (för att gödas). Den övriga boskapen, som hon i hast kunnat bärga för fienden, med hästar och annat, blev sedan förmedelst den starka vintern och emedan hennes foder var borta, av hunger död,
 I lika måtto är hustru Börtha i Grisared fråntaget, dels av fienden och dels av vårt eget krigsfolk, vad hon ägde både hö, korn, säd och annat, sedan hon en ensam kvinna och änka med två barn, och efter de förtärt allt hennes foder av hö och halm, har hon under den starka vintern mist all sin boskap, varav hon lidit en stor skada. Dessa fattiga änkor remitterades tillsin nådiga överhet om någon hjälp och några års frihet på sina gårdar och utlagor till deras skadas igen upprättande.
 År 1661 skrevs i Vättle härads dombok: Vidare blev uppå rannsakan befunnet, som av kronones länsman Billing och häradets nämnd betygat, efterskrevne av fältmarskalken salig greve Gustaf Adoph Leijonhufvuds bönder restera med sina utlagor för år 1658 förmedelst armod och fattigdom och där ock uti fejden av såväl fienden som vårt eget krigsfolk äro vordne mäkta illa farne, det de ock själva inför rätten tillstodo, som bekände sig restera och intet förmå betala, så att befallningsmannen Olof persson av dem intet kan bekomma eller av dem uppburit haver utan restera för 1/4 del hos änkan i grisared 1 daler och 13 öre osv.

 Karl XII:s krig mot Norge 1715-1718 medförde för bönderna stora påfrestningar, inte minst genom att de tvingades hysa inkvarterade soldater som man inte alltid hade lätt att fördraga. Vid ett ting i juli 1719 lät generalmajoren och landshövdingen baron Georg Reinhold Patkull (han var född 1656, blev överste för Västgöta- dals regemente 1705, vice landshövding i Älvsborgs län 1708, landshövding i Jönköpings län 1716, friherre samma år, fick avsked 1719 och avled i Göteborg 1723) igenom sin fullmäktige frälseinspektoren välbetrodde Johan Nobelin anföra besvär och klagomål emot dragonen Börje Bånge, för det han vid fouragens utdrivande till de gröna dragonerna förövat åtskilliga excesser och våldsamheter på säteriet Öijared, påstående efter utfärdad stämning att han måtte därföre plikat sig till näpst och androm till varnagel.

Vid ht 1723 inlevererade länsman Anders Bierckman i Rätten en förteckning på de skjutshästar, som nedanskrevne allmoge här i Wädtle härad såväl är 1718 utgjort som eljest vid skjutsningar under marchernas tågande till Norge bortmist, vilka länsmannen med samtelige nämndemännerna således värderat såsom kuskehästar: Lundby sn Buan (Boden) Jan Larsson en bruntjernet häst, fullkommen, 20 daler, Skiepplaskog änkan Anna en brunbläsig häst 18 daler, - bergium sn Kappered Erik Hansson en stor svart häst 24 daler, Wråtsered Jon Andersson en brun häst 16 daler osv.
Bortmiste hästar vid skjutsningarna under marchernas tågande: Lundby sn Hiälsnäs Olof Olofsson en brun häst 12 daler, Olof Pehrsson ibm ett svartstjernet stoo 11 daler, Bergium sn Högen Gudmund en häst 18 daler, Wråstered Pehr Andersson en svart häst 18 daler osv. Alldärföre och emedan det allmänt intygades, att med dessa hästar således förevetter och i minsta måtto värderade äro, ty bliver och detta ärende under behörig verifikation pro attestato medelt.