De bästa exemplen på lämningar efter hela medeltida ödegårdar återfinns i Jämtland. i historiska källor omtalas här omkring 300 sk ödesbölen, varav ca 240 har kunnat definierats. Av dem är ett 70-tal så välbevarade att ursprungli areal och utsträckning får att fastställa.
De har legat helt orörda sedan ödeläggelsen men ofta använts som slättermark. De är helt unikt källmaterial för ödesgårdsforskningen.
De jämtländska ödesbölena är främst koncentrerade till Storsjöcäckenets utkanter, ett flertal t ex i Alsen och Offerdal, men förekommer även i Åredalen och revsundstrakten.

Av skilda anledningar kom en del hemman under längre eller kortare tid att bli utan brukare. Ett sådant förhållande var otillfredställande, och myndigheterna försökte intressera lämpligt folk för att ta upp dem ur ödesmål. Man gav gärna den skattelättnader för de första åren, som åtog sig att upparbeta ett ödehemman.

Vid st 1679 vittnade nämndemannen Lars i Dantzered och Mårten i Berghem, att kronohemmanet Skåhr i Berghems socken, som nu en rum tid legat öde och fuller fordom varit helt skattehemman, men för dess ägors ringhet skull skatterättigheten under Kungl. majt och Kronan förfallen, är förmedlat till halvt och upptaget efter några års ödesmål på frihet, men åter för dess svaghets skull blivit öde, varandes ringa och missbyrdig åker och ängen väl till vidden och storleken ej betydlig men mossig och bergig samt med tuvor full, att om det än skulle kunna av ödevallen upptagas, kan ingen sig därtill förmå utan att hemmanet brukas till därav löpande utskylder för en fjärding. Detta hela hemman hade således nu blivit förmedlat till 1/4.

Vid samma ting vittnade nämnden att halva krono militiehemmanet Swalpan i Berghems socken är av fast ringa ägor både till åker och äng, att det icke kan högre skatta och behållet och suttit (bebott) bliva än för tre åttondelar i wist och owist, och äro åtskillige farvägar igenom ägorna, som dem förtrampa och därigenom utbeta, hemmanet till märkelig avsaknad.

Vid vt 1689 framställde kronones länsman Bengt Jonsson åboen Arwed på Torpet samt Bengt på Rysstå, som skola kunna veta, vilken av grannarna hava bortfört husen av hemmanet Högarås (i Begum) och övertygade nm Lars i Datzered och skogsvaktaren Anders Svensson Bengt i Rysstå, att han hade där tagit en ekesyll, som satt uti stugan, till bandträ i Högarås, men nu uit Bengts fähusvägg i Rysstå, och ehuruväl Bengt nekade sig själv, utan om så vara skulle, hans pojke den hemkört, dömdes Bengt att betala syllen, som han om nattetid från kronohemmanet bortfört, såsom ock göra reda före, vart det andra husvirket var vägen taget, vid vilket tillfälle Bengt utsade att halva socknen snart sagt på andra sidan ån varit delaktige att försöra samma hus. Denna utsago tillsades Bengt att å nästa ting bevisa.

Vid vt 1690 beropade sig Bengt på Rysstå på Bengt i Skogen, som berättade att Anders Torstensson i Dansered tagit av en gammal förstuga ett klöv ved. Noch berättade bengt på Rysstå sig mött sju klöv, som kom till Kappareds by, av vilka somlige äro döde men Hans och Pär uti livet böra svara. Pär framsteg och beviste sig uti häradshövding Giöllenstolpes tid pliktat därföre. Flere kunde Bengt i Rysstå intet på detta ting framställa efter sin senaste utsago, att störste delen av dem, som bo på norra sidan ån, fördärvat husen på Högarås, och mätte nämnden den ekeskyllen, som senaste tingsprotokoll förmäler, till 2 daler smt, och fälldes Bengt efter straffordningen att plikta tredubbelt nämligen 6 daler, och lämnades Bengt än vidare rum till att utspana flere, som virke av husen bortstulit hava.

Vid vt 1696 prövade Rätten igenom salig generalfälttygsmästarens högvälb. grevens Peer Sparre brev av den 8. aprilis 1665 och denna TR:s påföljda original fastebrev den 18. oktober dito anno, det sal. Per Svensson med sin hustru Bothil Larsdotter inlöst hälften av Småkulla, fordom ett helt skattehemman men förmedlat till 1/4 utav sal. kongl. drotsen greve Magnus De la Gardie ifrån sex års ödesmål till skatte igen.

Vid vt år 1700 angav för Rätten Swen A:n som sig antagit att bebo och uppbygga kronohemmanet Sjötorpet 1/8 på Wättlefjäll med uppläggande av landshövding David Mackliers remissorial till Rätten av den 24. nov. 1699 angående gärdesgårdarna omkring samma hemman, vilka åtskilliga Berghems boer skola under hemmanets ödesmål borttagit och sig till nytta avfört, anhållandes att den brottslige måge samma gärdesgårdar igen upprätta, som efter tvenne Ale härads nämndesmäns Swen i Holan och Lars i Biörbäck beprövande är 260 famnar.
 Därpå inställde sig Berghems boer Mårten Joensson och Swen Andersson jämte några flere, betygandes genom nämndemännerna Swen Ryss och Anders Andersson i Gunsered, att sedan Arfwid Larsson var utmattad och således måste cedera sin skatterätt därpå och hemmanet förlåta (lämna), har det legat i fyra år alldeles öde men emmellertid stadigt varit av inhysingsfolk besuttet, som brände av gärdsskogen och gärdesgårdarna, som redan oduglige då Arwid for dädan, varandes allenast korsgärdesgårdar men ingen hank däröver, som nu på sistone var bara fnösket, och ingen skog som vidare dugde att bruka till gärdesgård, därav de kunnat taga till bränsle var ett lass med eller mindre, nämligen Anders Svensson, Sven Andersson, Hans Larsson i Östra Berghemb och Mårten Joensson mfl. i Västra berghemb, Matts i Dantzered, Bengt och Swen på Rysstå och bengt på Skogen, alltså och ehuruväl Rätten prövar desse gärdesgårdar varit oduglige och helt förfallne, icke desto mindre, till hemmanets conversation och uti en så fatt (beskaffad) sak, prövar Rätten säkrast resolvera, att alla dessa benämnde, jämväl om de betyga några flere skyldige, skola uppsätta hälften så många eller 130 famnar sådan gärdesgård och så behållen, som förre åboen där gärdet hade.

Domboken för st 1732 berättar: uppviste för Rätten kronobefallningsmannen hr Mauritz Frigell extract av 1731 års jorderannsakningsprotokoll och som Frigell däruti är ansagd vorden att jämte indelningshavaren draga försorg det 1/4 eller hälften av halva hemmanet Cronogården Tollestorp, Lundby sn., på cavalleriet indelt, av ödesmål emot frihet indelt upptages, har på F:s föreställning unga hemmansbrukaren Mårten Svensson uti dess inför Rätten förklarade vilja sig förbundit berörde fjärdingsbruk emot skäliga frihetsårs åtnjutande och caution (borgens) presterande upptaga. Så emedan härads nämnd och tingssökande allmoge endräktigt intyga, det denna fjärding i sju års tid öde och åkern i linda legat samt husen därå alldeles förfallit och såldedes till dess uppbrukande och i stånd bringande nio frihetsår oumgängeligen behövas, fördenskull varder under behörig verifikation meddelt.

Vid vt 1733 anmälte för Rätten Anders Eriksson på Siötorpet 1/16 i Bergium sock sig sinnad vara att det av gammalt öde bestående 1/8 dels hemmanet Högerås inhägna, som intill det förra beläget är, allenast honom skäliga frihetsår må och han därpå undslipper byggnad förätta, emedan dessa små hemmansdelarna äro crono och ej mer än en mans sätes, icke heller något av sig själv bestå, framgivandes ett av länsmannen Johan Billing, kronovaktmästaren Jöns Hallberg jämte nämndemännen Anders Svensson på Högen och Olof Andersson i Biörred den 14 sept. nästvekne upprättat syningsdokument, vari intygas, att de funnit rudera (lämningar) efter man- och ladugårdshusen på Högerås samt åkrar och ängar, som till höslått kunna efter inhängnandet ringa nyttiga bliva i ost och sydost intill Siötorpets ägor och till Hålsjön sig sträckande på Wättle fjäll, varande gärdesgårdarna av sten på några ställen synlige, men bruket, som i sextio årt tid öde legat, ganska mödosamt att upphjälpa, innan därföre någon avgift till Kongl. majt och cronan erläggas kan, och således härads nämnd och tingsallmoge bevittna, att omtalte Anders E:n till dess inhägnande och någorlunda utur linda upptagande åtminstone tio frihetsår nödvändigt behöver, förrän det skattläggas kan.