Lövjeri kallades användandet av materiella substanser, såsom olika örter, för att bota sjukdomar. Även magiska läsningar, trolldom, kom att kallas lövjeri, något som ansågs vara ett brott på 1600-talet.

Vid st 1720 framkom för rätten hustru Ingerd Swensdotter i Ytterstad berättandes huru såsom hustru Kirstin Larsdotter ibidem till att få rätt på ett för pigan Kirstin Andersdotter förekommet huvudkläde brukat löfjeri med sållande och därefter utlagt henne att hava bemälte kläde bortstulit, varföre Ingrid påstår laga plikt.
   Hustru Kirstin nekade högeligen till detta tillmäle med påstående att sådant måtte henne överbevisas.
   Hustru Ingegerd och hennes man Nils Bengtsson åtaga sig att fulltyga, det påskeafton sistlidne uti hennes hus hades sållande förhänder, varigenom hustru Kirstin framkastade en bortkommen tröja, begärandes anstånd, att han till nästa ting i detta mål må instämma sina vittnen. Hustru Kirstin förklarade ytterligare, att ingen skall gitta bevisa, det hon sållat, men det är visst att hon berättade för inhyses pigan Anna Arfwedsdotter i Ytterstad, att fältkistedrängen Swen Frimodig, som är inkvarterad i Wästra berghem och dessutom curerade hennes svärfader Jon Börgessons sjuka fot, har tillförene i Ahlehärad brukat sållande och därmed igenskaffat bortkomne saker, i anledning varav pigan Anna bad bemälte fältkistedräng Swen att frambringa hennes svarta bortslutna wallmarströja, och när denne hade smort hennes ovanberörde svärfaders fot, länte han utav henne hustru Kirstin en ullsax och ett grynsåll, en psalmbok och en borste, läggandes borsten och psalmboken uti sållet. Sedan vändes sållet på kant och ovan uti stommat eller kanten nedstöttes bägge uddarna av saxen. När det var beställt, så höllo fältkistedrängen och pigan Anna med var sitt finger uti saxebogen, då pigan gätte och gissade först på den ene och så på den andre, men drängen svarade till var ens persons namn ej, emedan därvid måste alltid i akt tagas, att den ene gissar och den andre nekar, men så snart de råkade på den, som skulle vara brottslig, språng sållet hastigt om och for av fingrarna i golvet.
  Frågades vilken som var brottslig? Rs: Det vet hon intet, men när de nämnde pigans namn, som heter Barbro, vände sållet sig. Q. Frågades om tröjan kom till rätta? Svar: ja, tröjan kom uti Annas hus hem, medan hon var påskedagen vid kyrkan.
  Q varföre Kirstin tillät denna vidskepelsen uti sitt hus och därtill utlänte alla nödvändigheter? Svar: Det gjorde hennes enfaldighet, hon som ung av åren förstod intet bättre. Q. huru gammal hon är? Svar: 21 år. Q. Vilken som lät sålla efter pigans kläde? Svar: Emedan pigan hade frågat över hela byen efter klädet, så bad hon hustru Kirstin, att fältkistedrängen skulle föra efter det ock, då sållet strax datt i golvet, när kärandens hustru Ingrids namn nämndes, om vilket pigan intet hade någon kunskap innan det var redan skett, då pigan gjorde henne därom berättelse.
  Hustru Kirstin berättade än vidare, att drängen försäkrade Anna, att hon skulle få tröjan igen, men sade därjämte, att hustru Ingärd nekar och svär för klädet.